Openness is important for TeliaSonera

SVT’s TV program “Uppdrag granskning” and news agency TT report today on TeliaSonera’s ownership in the Azerbaijani operator Azercell. They highlight difficult and important issues, such as the company’s privatization and distribution of dividends, which is good. Openness is important to us – in relation to both current and previous events in TeliaSonera.

(Swedish version below)
The privatization of Azercell seven years ago is one of the transactions that TeliaSonera started to investigate on its own initiative already in 2013 with the help of the external legal expertise of Norton Rose Fulbright. As Marie Ehrling, the Chairman of TeliaSonera’s Board of Directors, said when presenting the contents of the report in the Annual General Meeting of 2014, “several transactions were conducted in a manner that does not comply with sound business practices and our ethical guidelines. It cannot even be ruled out that certain transactions were illegal”.

For this reason, TeliaSonera decided proactively to make this available to the Swedish prosecuting authority to allow them to investigate what happened in connection with the privatization of Azercell. SVT’s reports include criticism that TeliaSonera should have reported the transaction to the police or otherwise pointed it out to the prosecutor. Instead of reporting it to the police, we decided to allow the prosecutor to access our own investigation in order to make a professional legal assessment.

Another difficult issue is the distribution of dividends by Azercell to its shareholders, i.e. Fintur, Cenay Iletisim and FA Invest.
TeliaSonera is the majority owner in Fintur and owns 58.5 percent of the company’s shares, while the rest of the shares are owned by Turkcell, which is listed on the stock exchange in both Turkey and the USA. Fintur, in turn, owns 51.3 percent in Azercell via Azertel. 
The distribution of dividends is a difficult question – for several reasons: partly because TeliaSonera cannot decide on it alone (Turkcell has a 41.5 percent holding in Fintur), and partly because TeliaSonera assumes that the shareholders of Cenay Iletisim and FA Invest are close to the political power in Azerbaijan.
TeliaSonera – both on its own and together with external experts – has in vain been trying to establish who is the UBO (Ultimate Beneficial Owner) of the minority in Azercell. This was, for example, one of the issues included in the investigation conducted by Norton Rose Fulbright.
There are a number of things that suggest that the minority shareholder is close to the political power in Azerbaijan, but we have been unable to confirm this.

It is, of course, unfortunate and uncomfortable that Azertel must pay dividends to shareholders were the UBO is unknown and by us assumed to be close to the political power in Azerbaijan. 
In our opinion, it is nevertheless impossible to stop the payment of dividends, as we cannot risk being drawn into legal proceedings with consequences for individuals, employees, shareholders and the company.

TeliaSonera has inherited agreements and partner relationships that we would not have entered into today. This is unfortunate and difficult since it exposes us to various kinds of risks.
 
Transactions were we do not have full information of the real identity of our counterparties are unthinkable to TeliaSonera’s present management and Board of Directors.

During the past few years, we have put a lot of time and resources into investigating previous transactions and ownership relations and what they mean to us today. We have introduced new ethical guidelines, strict rules on how transactions and negotiations must be conducted, and also provided anti-corruption training to all our employees. 
Our efforts to make TeliaSonera a better company will continue. It will take time, and during the process we will be open and transparent.
 
And we will not give up.
In 2018, TeliaSonera will be a new generation telco.

 

Öppenheten viktig för TeliaSonera

Sveriges Televisions program Uppdrag Granskning och nyhetsbyrån TT rapporterar idag om TeliaSoneras ägande i den azeriska operatören Azercell. Att de tar upp svåra och viktiga ämnen som bolagets privatisering och utdelning är bra. Öppenheten är viktig för oss – både om vad som sker nu och om vad som skett tidigare i TeliaSonera.

Privatiseringen av Azercell för sju år sedan är en transaktion som TeliaSonera på eget initiativ redan 2013 lät utreda med extern juridisk expertis från Norton Rose Fulbright. Som TeliaSoneras styrelseordförande Marie Ehrling sa när hon presenterade rapportens innehåll på bolagsstämman 2014, så ”har flera transaktioner skett på ett sätt som inte är förenligt med sunda affärsmetoder och våra etiska regler. Det kan till och med inte uteslutas att vissa transaktioner var olagliga”. Just därför har TeliaSonera proaktivt beslutat att göra detta material tillgängligt för den svenska åklagarmyndigheten så att den kan utreda det som skett i samband med privatiseringen av Azercell.

I rapporteringen framkommer kritiken att TeliaSonera borde ha polisanmält transaktionen eller på annat sätt pekat ut den för åklagaren. Vi har varit – och är – öppna med den transaktionen. Vi valde att låta rättsväsendet i form av åklagarmyndigheten få tillgång till vårt material så att den kan göra en professionell rättslig bedömning.

Utdelningen från Azercell till ägarna, Fintur, Cenay Iletisim och FA Invest, är en annan svår fråga. TeliaSonera äger majoriteten i Fintur, 58,5 procent, och resterande del ägs av Turkcell som är noterat på den turkiska och amerikanska börsen. Fintur i sin tur äger 51,3 procent i Azercell via Azertel.

Utdelningen är ytterligare en svår fråga – av flera skäl. Dels för att TeliaSonera inte ensamt beslutar om den (Turkcell har 41,5 procent av ägandet i Fintur), dels därför att vi (TeliaSonera) utgår ifrån att ägarna till Cenay Iletisim och FA Invest står den azeriska makten nära.

TeliaSonera har förgäves försökt att belägga vem som står bakom vår ägarpartner i Azercell – på egen hand och med extern expertis. Bland annat var denna fråga en del av den utredning som Norton Rose Fulbright gjorde.
Det finns alltså en del som tyder på att den andra ägaren står den azeriska statsapparaten nära – men vi har inte kunnat belägga det till 100 procent.

Att behöva dela ut pengar till ägare som vi utgår ifrån står statsappareten nära är naturligtvis olyckligt. Trots det är det vår bedömning att utdelningen inte går att stoppa, eftersom vi då skulle riskera att dras in i juridiska processer med konsekvenser för enskilda personer, anställda, aktieägare och företaget.
TeliaSonera har ärvt avtal och partnerförhållanden vi inte skulle ha ingått idag. Det är olyckligt och besvärligt eftersom det bland annat utsätter oss för risker av olika slag. Affärer där vi inte har full information om vem eller vilka som står bakom motparten är otänkbara för TeliaSoneras nuvarande ledning och styrelse.

De senaste två åren har vi lagt ned mycket tid och resurser på att granska tidigare affärer och ägarrelationer samt vad de innebär för oss idag. Vi har även infört nya etiska riktlinjer, strikta regler för hur affärer och upphandlingar får ske samt utbildat alla anställda i anti-korruption.

Vårt arbete med att göra TeliaSonera till ett bättre företag fortsätter. Det kommer att ta tid och under processens gång kommer vi att vara öppna och transparenta.
Och vi ger oss inte.
2018 ska TeliaSonera vara en ny generations telekombolag.