Öppenheten viktig för TeliaSonera

Sveriges Televisions program Uppdrag Granskning och nyhetsbyrån TT rapporterar idag om TeliaSoneras ägande i den azeriska operatören Azercell. Att de tar upp svåra och viktiga ämnen som bolagets privatisering och utdelning är bra. Öppenheten är viktig för oss – både om vad som sker nu och om vad som skett tidigare i TeliaSonera.

Privatiseringen av Azercell för sju år sedan är en transaktion som TeliaSonera på eget initiativ redan 2013 lät utreda med extern juridisk expertis från Norton Rose Fulbright. Som TeliaSoneras styrelseordförande Marie Ehrling sa när hon presenterade rapportens innehåll på bolagsstämman 2014, så ”har flera transaktioner skett på ett sätt som inte är förenligt med sunda affärsmetoder och våra etiska regler. Det kan till och med inte uteslutas att vissa transaktioner var olagliga”. Just därför har TeliaSonera proaktivt beslutat att göra detta material tillgängligt för den svenska åklagarmyndigheten så att den kan utreda det som skett i samband med privatiseringen av Azercell.

I rapporteringen framkommer kritiken att TeliaSonera borde ha polisanmält transaktionen eller på annat sätt pekat ut den för åklagaren. Vi har varit – och är – öppna med den transaktionen. Vi valde att låta rättsväsendet i form av åklagarmyndigheten få tillgång till vårt material så att den kan göra en professionell rättslig bedömning.

Utdelningen från Azercell till ägarna, Fintur, Cenay Iletisim och FA Invest, är en annan svår fråga. TeliaSonera äger majoriteten i Fintur, 58,5 procent, och resterande del ägs av Turkcell som är noterat på den turkiska och amerikanska börsen. Fintur i sin tur äger 51,3 procent i Azercell via Azertel.

Utdelningen är ytterligare en svår fråga – av flera skäl. Dels för att TeliaSonera inte ensamt beslutar om den (Turkcell har 41,5 procent av ägandet i Fintur), dels därför att vi (TeliaSonera) utgår ifrån att ägarna till Cenay Iletisim och FA Invest står den azeriska makten nära.

TeliaSonera har förgäves försökt att belägga vem som står bakom vår ägarpartner i Azercell – på egen hand och med extern expertis. Bland annat var denna fråga en del av den utredning som Norton Rose Fulbright gjorde.
Det finns alltså en del som tyder på att den andra ägaren står den azeriska statsapparaten nära – men vi har inte kunnat belägga det till 100 procent.

Att behöva dela ut pengar till ägare som vi utgår ifrån står statsappareten nära är naturligtvis olyckligt. Trots det är det vår bedömning att utdelningen inte går att stoppa, eftersom vi då skulle riskera att dras in i juridiska processer med konsekvenser för enskilda personer, anställda, aktieägare och företaget.
TeliaSonera har ärvt avtal och partnerförhållanden vi inte skulle ha ingått idag. Det är olyckligt och besvärligt eftersom det bland annat utsätter oss för risker av olika slag. Affärer där vi inte har full information om vem eller vilka som står bakom motparten är otänkbara för TeliaSoneras nuvarande ledning och styrelse.

De senaste två åren har vi lagt ned mycket tid och resurser på att granska tidigare affärer och ägarrelationer samt vad de innebär för oss idag. Vi har även infört nya etiska riktlinjer, strikta regler för hur affärer och upphandlingar får ske samt utbildat alla anställda i anti-korruption.

Vårt arbete med att göra TeliaSonera till ett bättre företag fortsätter. Det kommer att ta tid och under processens gång kommer vi att vara öppna och transparenta.
Och vi ger oss inte.
2018 ska TeliaSonera vara en ny generations telekombolag.